Bromsbyte Passat

Igår bytte jag bromsskivor på vår gamla Passat Variant -00. Det var definitivt dags efter över 15000 mil så var skivorna och beläggen så slitna att tom. Bilprovningen nog hade klagat i år. Dessutom var det fjärde service:en som VW-verkstaden tyckte det var dags att byta. VW var mer än villiga och gav mig ett anbud på 5500:- vilket jag var väldigt nära att nappa på. Efter en liten reality check så insåg jag dock att vi inte skulle ha råd med det, så jag fick loss delar från Mekonomen för 2400:- och började själv …

Som tur är har min käre far ett åkeri och därmed tillgång till en rätt hyffsad verkstad. Även om själva verkstan i slutändan inte var det som avgjorde det hela, så hjälper det att ha lyftar och verktyg till hands. Till min hjälp hade jag dessutom, eftersom jag sparat en massa pengar redan, köpt in en Haynes-manual och ett bromskolvverktyg. Haynes-manualen hade två skiftnycklar av fem i svårighet för att byta framskivorna och tre för bak, så jag började fram.

Som den nybörjare jag är så tog det mig ett ganska bra tag innan jag fick upp framvagnen på pallbockar. Sedan var det faktiskt inte alls så svårt att demontera bromsoken, bromsoksfästena och skivorna. Skivorna satt helt löst och lossnade av sig själva. Monteringen var heller inte svår efter att ha skrapat rent de urfasade områdena i oken där beläggen skall glida. Det enda jag glömde fram och var tvungen att ta av hjulen igen för var de där bromsoksfjädrarna.

Beläggen fram på Passaten har förslitningsvarnare. Jag hade aldrig sett den lampan lysa förrut, men nu gjorde den det. Fast innan jag fattade att det var den lampan så trodde jag det var nån annan del av bromssystemet och/eller ABS:en, för i instruktionsboken så blandade de ihop symbolerna fullständigt i symbolbeskrivingen och översiktsbilden av instrumentpanelen. Men när jag luskat ut det hela så var det bara att börja felsöka. Det visade sig att vänstersidans anslutning från kontrollboxen var full med drivaxelfett. En drivaxeldamask hade gått sönder veckorna innan och fett hade läckt ut lite överallt i det hjulhuset. Det var väldigt dåligt med kontakt, men lite fettlösare och lite juckande med kontakterna löste det hela till slut. Tyvärr lyckades jag dock förstöra samma kontakts snäppfäste på högersidan, så jag fick fixera den med eltejp. Hoppas det håller till bilprovningen den 24:e!

Dags för bromsarna bak, det var här det började strula. Min fina Haynes-manual svamlade om att man skulle kasta bort styrsprintbultarna efter varje demontering. På Mekonomen hade de inga såna i lager och på VW så erkände de efter ett tag att det troligen räckte att göra rent de gamla och möjligen lägga på lite Loctite™. Det var nånstans här som jag var så grumlig i skallen att jag åkte hem till mor och fick mig lite att äta. Lite piggare, men ändock ganska stel, åkte jag tillbaka till verkstan och pallade upp bakvagnen. Efter att ha fått av hjulen och börjat ta loss bultarna som håller bromsoken så insåg jag hur lätt det varit med framvagnen, där satt bromskivorna löst, här satt höger bak helt fast. Jag började försöka ta bort fästet för bromsoket så länge, det satt också helt fast. Jäklar också! Gick till andra sidan, demonterade bromsoket och där ramlade bromsskivan rakt ner i famnen på mig. Jaha, men jag har ju inte demonterat bromsokfästet ännu. Jaja, det behövs väl inte då, kanske kan vi prova samma teknik på högersidan också? Sätter mig vid på höger bak igen och börjar banka på skivan, först med en gummihammare och sedan med en vanlig hammare. Jag slår överallt, mest inifrån och ut och nu ganska hårt. Ingenting händer.

Efter säkert en timmas bankande kommer Micke farande. Han ska fixa en av lastbilarna så det går att fälla ned framsteget igen efter en liten sammanstötning på Essingeleden av en annan förare. Micke undrar vad jag hållt på med så länge, med en grimas som svar pekar jag på skivan som sitter fast. Till svar får jag: “Jamen, det där är ju lätt”, han hämtar bautasläggan Arne och låter den falla, tokhårt, på skivan tre gånger. Tredje gången lossnar den och faller av, återigen trots att bromsokfästet sitter kvar. Ah vad skönt säger jag och börjar göra rent en ersättningsskiva i T-röd. Nu ska jag “bara” pressa tillbaka oket innan jag monterar ihop alltsammans och kan åka hem.

Att trycka tillbaka bromskolven på oken fram var en baggis, där var det bara att använda den där bromsoksprylen för 50:- på Biltema. Bak var det en annan historia. Jag trodde ju i min enfald att det bara var att göra som fram, trots att det såg annorlunda ut bak. Så jag tryckte och tryckte ända tills Micke kom in igen. “Aha, du har sånt där ok bak, jaja då ska du trycka OCH vrida in den.” – “Eh, jaha”, sa jag och började fundera över hur det skulle gå till. Hittade en liten tång som passade i den nedfasade hålen i kolven och började trycka och vrida medurs ett par minuter, som snart nog blev en timma. Jag gav till slut upp och gick till andra sidan. Med min nyvunna kunskap tog jag nu samma tång och vred detta oks kolv medurs samtidigt som jag tryckte lite granna, ett par minuter senare var kolven inne. Jäkla högersida, varför är den så svår och fastrostad jämfört med vänster? Vänster brukar ju normalt vara värre map. rost och sånt.

Åter på högersidan, lite mer rostlösare innanför dammskyddet till kolven. Väntar och dricker lite kola. Sätter mig ner igen och börjar vrida och trycka. Självklart händer det fortfarande ingenting. In kommer Micke igen, han trycker och vrider, byter till en annan tång, trycker och vrider. Inget händer. “Vänta nu,” säger han, “vi provar att ta den här bautapolygripen och så trycker jag samtidigt som du försöker vrida.” Inte lätt, det går segt som tusan, men långsamt långsamt så kryper kolven in. Seger! Så här i efterhand har jag förstått att det var ett sånt här bromskolvverktyg jag skulle ha haft bak.

Resten var bara ihopmontering, det var lätt och totalt så var det alltså bara två bultar, vilka man kunde återanvända, för att byta både bromskiva och belägg bak. Totalt tog det hela dan, men det var det värt!

Allting är lätt när man kan det :-)